Jag färgar in glaset på olika sätt och sedan bränns bilder och färger in i 800 grader. När jag efteråt fogar samman glasbitarna, ofta med en lödningsteknik, kan jag pussla, lägga kartor och bygga världar.

Det genomskinliga förstärker färgerna. Den röda finns aldrig så intensiv och den blå aldrig så klargörande och den gröna aldrig så avslöjande. Glaset är förföriskt och trolöst.

Den vackraste biten spricker och den fula ligger kvar i skräphögen som en påminnelse om misslyckandet och hur lite som skiljer skönhet och fulhet.